Historen om mitt ben

Godmorgon! Eller ja en god morgon är det ju inte direkt. Har inte sovit så bra inatt eftersom det gör så sjukt ont varje gång jag rör mig. Och ligger man i samma ställning gör det ont i andra kroppsdelar istället. Har fortfarande lika ont. Höger benet är helt trasigt. Kan inte ta mig en meter utan mina kryckor. Kan knappt gå på toaletten, kan knappt sitta eller ligga och nu känns det som om jag har feber också. Kan ju inte bli bättre! Nej dags att söka upp farbror doktor kanske!

Kan berätta hela historien om mitt ben och gårdagen! Det började för några dagar sedan efter jag hade åkt snowboard. Då kände jag en liten smärta i högra benet på insidan av låret men absolut inte någon större smärta. Sen åkte jag längdskidor samma dag då ände jag av lite men absolut ite så mycket så att jag inte kunde åka. Sen i måndags var jag ute och sprang i en timme då kände jag i princip ingenting. I tisdags var jag ute och gick i 1,5 timme då kände jag av en del. Det kändes obehagligt. Sen igår började jag känna av nästan direkt när jag började springa. Men jag fortsatte ju ändå som sagt. Och jag kände hur det spred sig från en liten punkt till hela insidan av låret och ner mot rumpan. Det kändes nästan avdomnat när jag sprang och jag började halta nästan. Men ja dum som jag är så tänker jag att det ska gå över. Så 1 timme och 20 minuter senare när jag är framme i Lillehammer stannar jag och stretchar, sen när jag ska gå igen så går det bara inte. Känns som knivar som hugger varje gång jag försöker stödja på benet. Men även då tänkte jag att det kanske går över om jag går lite så jag gick och handlade. En massa, så hade två tunga kassar att bära på också. Jag kände hur det blev värre och värre. Men lyckades ta mig ner till busstationen där jag satte mig ner en stund. När jag sen skulle resa mig igen gick det knappt. Och att komma på bussen upp för trapporna var ingen lek med dom där kassarna. Jag ramlade och sen fick jag hjälp en en jättesnäll man som sedan även hjälpte mig bära hem kassarna nä vi väl var hemma. Sen fick jag hjälp av Jesper och Hanna upp för trapporna till oss. Och sen dess har kryckorna varit med! Hade inte kunnat ta mig fram annars. Ja som sagt trodde inte att det var något allvarligt och att det skulle gå över av sig självt men har insett nu att så kanske inte är fallet..


Joggade i solbrillor för första gången igår, gick prima! Pefrekt modell att springa i eftersom dom inte halkar ner!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0